Karin Överallt

Idag har det varit shabbat och jag älskar shabbat. Första gången på länge som jag inte jobbar på shabbat. Så jag har tagit det lugnt idag, nästan. Gick till mötet kl 11 och som alltid så sjöng vi hebreisk lovsång. Idag även "Han är min Glädje". Det var intressant att sjunga med ord jag inte förstår, lite som att sjunga i anden. Men inte riktigt.

Har inte så många dagar kvar nu, en vecka och 2 dagar. Tiden går så fort och jag trivs så bra så jag vill egentligen inte åka hem. Men tiden för det är rätt och jag är tacksam för all tid jag har haft här! Så Leif, då skicka sms är dyrt skriver jag det här: jag kommer hem den 4 maj kl 21:15 till Arlanda. Om ni är där blir jag glad. (4 maj är förresten den internationella star wars dagen). Men jag kommer inte att vara utklädd, bara brun.

Imorgon jobbar jag min sista dag och sedan bär det av till Masada och Eilat. Nice.

Simma Lugnt!

//Karin

Jag har cyklat rund Genesarets sjö. Började 20 över 6 och såg solen gå upp på andra sidan sjän. Vi cyklade upp för salighetsprisningarnas berg, läste salighetsprisningarna och rullade sedan ner igen. Kom till Tagba där Jesus gav mat till 5000 män. Mötte en svenskt turistgrupp som tyckte vi var väldigt sportiga som cyklade. Fortsatte sedan till Kapernaum, som endast är en stad i ruiner. Det är den staden som Jesus kallar för sitt hem, och det var även där han utsåg sina första lärjungar. Petrus hur finns kvar och över det har man byggt en kyrka. Mötte samma turistgrupp där igen.

Efter våra 3 stopp cyklade vi på och det är så otroligt vackert och det bästa med att cykla är att man kommer så mycket närmare naturen. Vi stannade på bron över Jordan och tog kort, stannade på ett litet 24/7 ställe och köpte glass, stannade och väntade in mina medcyklister när de gick upp för backarna. Jenessa från Usa cyklar inte så mycket, men det var hennes idé men Annelies från Holland cyklar hela tiden, men hon har inga backar. Så det var Vikingen Karin som fick leda flocken. Det var så häftigt att få cykla mellan de höga golanbergen och genesaret, en helt bedårande upplevelse som inte går att besktiva. när vi kom mer söder ut blev det grönade och mer platt. Vi stannade på en mack och åt frukost, stannade på en annan och åt lunch. De hade sagt att vi inte skulle ta längre stopp än 20 min, och det gjorde vi inte. Men för lunch stannade vi lite längre. Men när vi skulle fortsätta förstod jag varför vi inte skulle stanna, hela kroppen började göra ont!! Gjorde ont i rumpan att sätta sig på en smala mountainbiken. Stället som vi stannade på henne Ha'on, och det var det jag kände...  Sista stället vi besökte var dopplatsen i Jordan och där var de svenska gruppen oxå. Vet inte vad de hade gjort sedan vi såg de i Kapernaum, för vi hade cyklat och de åkt buss. Men det är något speciellt med den platsen, det är en turistsevärdighet, men det är en plats som förändrar människors liv.

Tillbaka till Tiberias efter 10h, slut och svett. Men glad över att vi hade gjort det! Vi räknar att vi cyklade 70 km och för en otränad kropp var det ganska lagom. Badade i Genesaret och sedan var det att vänta på bussen och en busstur på 2½h på en ömmande bak. Men det var det värt!

Regn, regn, jobb, regn, blöt, slappar i rummet, äter, regn, hoppar på ett ben, sitter på facebook, regn och åter regn. Senaste dygnet har det kommit en halvmeter regn, Gud välsignar sitt land och det märks.

Först var det varmt här, nästan uppåt 30 grader, sedan blev det kallt och regn, då runt 10 grader. Var lite jobbigt att duscha då eftersom vårt fönster i duschen är trasigt och vi bara har en handduk för hålet som skulle vara fönster kryper kylan in. (Det är Israel detta, min kompis påminner mig om det hela tiden när jag påpekar sånna här saker) Nu har det slutat regna och nu är det påväg att bli varmt igen. trotts att februari var så regnig var det den varmaste februrari sedan landet grundades 1948. Och trotts att jag kommer från ett regnigt land så är regnet annorlunda här. Ja, det är blött som hemma, men hemma så är det mulet och det regnar och sen är det bra. Här är det disigt och på nolltid sänker sig molnen och det börjar störtregna, sen är det bra, sen störtregn igen. Om man vill gå någonstanns så måste man passa på när det blir några minuters uppehåll för man vet inte när det börjar regna nästa gång och hur länge. Duggregn finns inte på samma sätt. Och de dagar som det inte regnar finns det inte så mycket moln på himlen. Eftersom jag åkte hit utan att veta vad jag skulle göra så är min garderob ganska begränsad, men jag lär mig att uppskatta det jag har och uppskatta det lilla. Hittade en fin knappnål i ett rum igår, den sitter nu på min vägg.

För en vecka sedan trampade jag på en spik, den gick rätt igenom sula på tofflan och in i foten. Inte så långt tack och lov, men det har gjort ont! Har hoppat runt lite tafatt den senaste veckan men nu är det som det ska igen, nästan. Chefen på housekeeping tyckte jag är dum som varken tillkallade doktorn eller åt smärtstillande, men sån är jag. Och jag hade koll på mitt sår, varför ska jag tillkalla doktorn och jag ser att det inte är inflamerat? Det roliga i det hela var att 2 till av mina vänner oxå gjorde illa sin vänsterfot samtidigt, så vi var en menlös liten skara.

Denna helg har vi firat Purim här, det började i lördags och slutade igår. MAn firar minnet av Ester som gick in till Kungen och bad om frihet för sitt folk när det hade bestämts att alla judas skulle dödas. Det var en utrotning som höll på att bli värre än förintelsen men inte skedde tack vare att Ester bad om frihet. Det är en högtid som man ska klä ut sig på, så i lördags var alla barn utklädda till mötet. Och igår hade vi alla på Moshaven (där jag är) ett Purim-party när vi alla var utklädda. Jag hade fått låna en indisk klädnad av en här på moshaven vilken jag trivdes mycket bra i. Alla skulle presentera vad de var, de flesta gjorde små spex eftersom de var flera som gjorde sin sak tillsammans: en arab med 4 fruar, batman och skurk, hipphoppgäng från USA m.m. Jag in min indiska dräckt dansade lite Bollywood för dem. Det är mycket kul, måste ta någon klass i det, bara för att.

Det kommer en del turistgrupper hit och för 2 veckor sen var det en norsk grupp här. Jag pratade med dem lite och fick höra att de skulle åka till döda havet nästa dag och som tur var så var jag ledig den dagen och kunde hänga med dem. Så jag har nu varit på jordens lägsta punkt, 417 m under havet. Även om jag bor i Kristinehamn som ligger nära Norge så hade jag lite svårt att förstå allt de sa, men bada gör vi på samma sätt och det tur för mig. Gjorde även den klassiska lerinpackningen och sen var jag len och fin som en babyrumpa. Så döda havet har jag redan hunnit med, och det är en alldeles egendomlig känsla att bada där: det går inte att inte flyta, benen åker upp och man sitter i vattnet och driver runt som en båt. Det var mitt första dopp i år och det är inte varje år man kan ta sitt första dopp i Döda havet. Visste du att vattennivån i döda havet sjunker med en meter per år? Man använder vattnet från genesaters sjö till dricksvatten mm och en mycket liten del får fortsätta ner i döda havet. Hela kriget i Mellanöstern handlar om vatten och jag inser vilka problem det kan bli här om vattnet används på fel sätt. Livräddningstornet som de använde vid badplatsen jag var på är nu portabelt och kan flyttas med när vattnet sjunker, det gamla tornet står flera hundra meter upp på land.

Döda havet

 Lerinpackning

Utkikstornet långt upp på land

Samen, flamencodansaren, beduinen och jag


Hoppas du har njutit!
//Karin

Nu har jag varit en vecka här på Yad Hashmona som ska vara mitt hem 3 månader framöver. Jag jobbar som volontär på ett hotell som drivs av mesiastroende judar. Jag får mat 3 gånger om dagen i den fina hotellrestaurangen och får bo i ett hus med 3 andra tjejer, en Heidi från Finland och en Jenessa från USA.Till skillnad från det fina hoteller är våra volontärbostäder väldigt bohemiska, vi har lakan som väggar för att få lite privat yta och jag älskar det! Möggel finns det gott om i vårt badrum, jag tror iallafall att det är möggel. Ibörjan liktade det lite konstigt men det gör det inte nu längre. Fönstrer i badrummet är trasigt så det hänger en handuk där som skydd. Det gör inte så mycket för det är en väldigt varm vinter här. Vi har runt 20 grader nu, men det kan snabbt ändras har jag lärt mig. De vill ha mer regn här och man hoppas på att det kommer mer till veckan. Lite svårt att förstå när man kommer från sveriges regnigaste land men det skulle vara skönt att få ner temperaturen lite, hur kommer det annars att bli när det blir vår? Jag kommer att dö?! Det är en sak att bara vara när det är varmt men att städa i värme är inte lika kul.

Jag jobbar med housekeeping (eller mousekeeping som vi säger ibland), det innebär att man städa och bäddar och gör iordning rummer innan nästa gäst kommer. Går även i och byter handdukar och tömmer papperskorgar varje dag i de rum det bor folk i. Då får man möjlighet att se andra saker, både sånt man vill och inte. Jag jobbar 5 dagar i veckan, vilket oftast innebär lördag och en annan dag ledigt. Söndagar är den dagen som veckan börjar med och som det är mest att göra och det går emot min hjärna men jag lär mig nog snart. En gång i veckan jobbar man kvällsskift, då jobbar man 15-22. Annars är det 7:30 till typ 15.

Vi har ett eget klubbhus dom kallas Moadon (klubbhus på hebreiska). Vi håller på att måla om här nu, från gult och rött till vitt. Här hänger vi volontärer och vi har lite matsaker så man kan äta om något och kakor och nutella de doppar kakorna i. Varför är alla så förälskade i den chokladsmeten? Vi har även ett musikrum med trummor, gitarr och piano. Är omgiven av många musikaliska människor och jag vill utbyta kunskap med dem. Kommer komma hem som ett musikaliskt geni.

Men det bästa med att vara här är inte allt som händer eller vad jag får, det är vännerna runt mig. Alla är så varmt kristna och Gud är så naturlig och jag lär mig så mycket om Gud bara genom att vara med dem. Och det är den ergarenheten som är värd så mycket mer än allt annat.

Så jag har det bra!
Tills vi höres nästa gång:
Frid!


Karin Isaksson, Yad Hashmona, Jerusalem, Israel

Det finns träd i Nasaret, och många blommor oxå!


En klar vattenkälla från romartiden. Ovanligt att se i ett vattenfattigt land.


Man bor tätt, tätt på varandra och alla vägar går antingen uppåt eller neråt.


Den livsfarliga cykelt. Däcken satt inte fast och inga bromsar. Men vadå?! Man kan
ju använda foten.

Först var fiskarna såhär
Sen såhär. Arabisk fish 'n chips
                                                                                                          


Här åt vi fårtarmar fyllda med ris och så åt man även fårhuvudet.
De gav mig en mjuk bit som de ville att jag skulle äta. Det visade 
sig att det var tungan och då slutade jag äta.

I Nasaret I Nasaret
Denna lilla stad
Vem kunde ana Vem kunde tro
Att en konung här skulle bo?!

Jag är nu i Nasaret och det känns inte som samma land som jag var i förut. Jag ska göra några jämförelser:

Netanya                       VS                      Nasaret
Judendom               Religion                     Islam
Hebreiska                 Språk                  Arabiska

Här är man ledig från skolan lördag och söndag oftast, i den judiska delarna är det bara lördagar men är ledig.
Man ser inga judiska män i kippa eller utspararde hårlockar vid öronen och bredhättad hatt. Istället ser man kvinnor med sjal.
5 gånger om dagen är det böneutrop.
Religionen är närvarnade, att prata om Gud är inte konstigt. Och inte konstigt att säga att man ber. Varför ska vi kristna vara så fåniga med sånt, vi berättar sällan för varandra om när och hur vi ber.

Men den största skillnaden är den man ser rent fysiskt. Araberna bor mycket mycket tätare och på varandra typ. Man vill bo med sin släkt. Hos familjen som jag är hos nu bor farbrodern med fru och 4 barn i en annan del av huset. Och under oss bor en kusin med fru och 2 barn. De bygger ett till hus på tomten som en till farbror med familj ska flytta till. Det är även mycket mer skitigt här, folk slänger skräp utanför huset. Saker är inte lika noga, har sett flera taklampor som bara är en glödlampa som hänger i sina kablar. Man ser tydligt när man åker in i den judiska delen av Nasaret, Nasaret Illit. Där är det grönt, fina hus och mer europeiskt.

Nasaret ligger högt upp på ett (eller kanske flera) berg. Det är svårt att ta kort på hur branta vägarna ibland är, men det går backe upp och backe ner hela tiden. Och man tar för sig i trafiken, väntar aldrig på att någon ska låta en åka först utan man kör. Ecodriving finns inte på kartan, man tutar och kör. Tutar för allt.

Jag är hos en familj här och har varit sedan i måndags. Frun kommer från Sverige och hon är i sverige nu och jobbar så jag har inte träffat henne. Mannen är arab med har bott i sverige och så har de 2 jättetrevliga döttrar på 13 och 16 år och alla kan svenska. Det är bra, men när jag ska prata med fastrarna och barnen så blir det att prata med händerna.

Det som är roligt att bo hos en familj är att man får uppleva landet på ett helt annat sätt. När man äter har man alltid bröd och man äter mycket med brödet, tar med brödet maten från skålen. Man använder mycket sina egna bestick att ta med, inga uppläggningsbestick alltså. (Det bacillrädde svensken blir förfärad.) Man använder mycket sked och typ ingen kniv, tror inte jag har ätit med kniv någon gång än. Det roligaste jag har ätit än så länge är fish 'n chips på arabiskt vis. Vi fritterade egna pommes och sedan hela petrusfiskar (inälvorna var borta, men inte huvudet. Det var ju en riktig fisk!!). Sedan fick man sitta där och ta bort benen och äta köttet. Det närmaste jag har kommit detta innan är att äta kräftor, men det var mycket mer mat på detta. Man får ingen mat i skolan här, man har en rast på 30 min då man får äta sina medhavda mackor. Så när familjen kommer hem vid halv 3 äter vi mycket, och sedan äter man inte så mycket mer den dagen.

Men precis som i Netanya så har man inget varmvatten typ. Här får man trycka på varmvattnet en timme innan man ska duscha så att det blir varmt tills dess. I Netanya hade de varmvatten men man väntade aldrig på att det skulle komma för man slösar inte på vatten här. De hade en vattenvärmare inbyggd i duschen som värmde vattnen i slangen typ. Så när man vill ha vatten snabbt så använder man vattenkokare. Och vill man ha kallt vatten så tar man det ur kylen. Man spolar heller aldrig tills det blir kallt.

Det är vinter här och det är riktigt kallt, igårkväll hade vi 6 grader ute, och det blir kallt inne då. Det är mycket kallare här eftersom det ligger så högt upp, men vi har inte lika blåsigt. Men det finns element och det är tur. Men ändå sover jag med duntäcke, filt och strumpor. Det är inte så man tänker sig Israel.

Det kommer att komma bilder! Snart...

Ha det bra så länge, det har iallafall jag.
Guds frid!
Karin Isaksson, Nasaret, Israel



Och så tillslut till Jimmy, det finns träd här. Mycket träd här! Josef var antagligen snickare och du måste ha hört en konstig predikan. =)

Mycket vatten, här ska det vara en lekpark


Landet är inte byggt får sånna här vattenmängder. Inga rännstenar
eller annat som leder bort vattnet. Allt hamnar på trotoarer och 
gator bildar fetingstora vattenpölar.


Julstjärnor på träd


Jag och Herr Grapefruit

 
Vackra blommor och blå himmel. Jag njuter!

Nu tänkte jag berätta lite hur det är här. Börjar med vädret precis som man ska. Det är som vår, blommor och varm sol men kallt annars. I lördags kändes det som svensk sommar med 23 grader och strålande sol, men det blåser som om det vore riktig höst men de kallar det ändå för vinter. Det är runt 20 grader mitt på dagen och 12 på kvällen, inte så skönt i oisolerade och ouppvärmda hus. Det är den kallaste och regnigaste vintern på flera år säger de, det har regnat mer under januari än vad det gjort under hela förra året. Det är ju roligt när svensken kommer hit.

Jag är i en stad som heter Netanya, jag låter wikipedia tala:

Nu är jag i Israel, detta förlovare land. Men det var inte helt enkelt att komma hit.

Jag och min moster åkte från Landvetter (GBG) och min mormor och morbror var med. Jag och mormor ställde oss i kö för att checka in och min moster skulle fixa några tax free-varor så att hon skulle få tillbaka pengarna för skatten. Men de kom aldrig tillbaka och vi kom längst fram och släppte fram de som stod bakom oss. Tillslut kom de, skönt! Nu skulle åka.

NÄ! När vi kom fram sa hon i incheckningen att jag måste ha en returbiljett för att få komma in i landet, även om man får vara där på turistvisum i 3 månader. Jag hade tänkt att jag ska köpa hembiljetten när jag kom fram och viste hur länge jag kunde stanna. Det var alltså inte så smart, dumt av mig! Vi fick gå till SAS och köpa en biljett hem, jag hade inget annat val. Kom fram till luckan smått stressade och frågade om biljetter från Israel till Sverige. 5000:- ville han ha för den FEMTUSENSVENSKASKRONOR!! Jag hade tänkt köpa en för 2000, tji fick jag.  Då var det ju bara till att köpa den, jag hade ju inget val, jag ville ju åka.

NÄ! För jag hade inte så mycket pengar på kortet, och inte min morbror heller! Inte moster heller, men som tur var mormor. Länsade hennes kort (får man göra så mot pensionärer?) och sedan även mitt och då gick det. Så jag sprang med min nya biljett och mina väskor och checkade in. Skönt! Nu var jag iväg. (Förutom att jag först måste bort med mina väskor till specialbagage för jag hade bagage som var speciellt. Men jag gav biljetten till moster när jag gick dit vilket resulterade i ännu fler springturer i landvetter.)

Som tur var så var planet försenat så vi hade fått extra tid på oss att ta adjö av våra kära och ta oss till gaten. God mat på planet, fin solnedgång över hav av moln, 6 timmar väntan i Istanbul, frågor av säkerhetspersonal varför jag skulle hit, god mat igen på planet, frågor igen om vad jag ska göra här, blöta väskor, passkontroll och frågor (de tycker om frågor, tur att jag hade moster som kunde prata med dem) springa till tåget och så komma fram till Netanya efter 18h restid.

Så här är jag nu. Karin Isaksson, Netanya, Israel.

Jag tror att Gud i varje prövning ger oss tillräckligt med kraft för att klara oss igenom
Men inte i förtid så att vi förlitar oss på oss själva