Israel - Det förlovade landet!
Nu är jag i Israel, detta förlovare land. Men det var inte helt enkelt att komma hit.
Jag och min moster åkte från Landvetter (GBG) och min mormor och morbror var med. Jag och mormor ställde oss i kö för att checka in och min moster skulle fixa några tax free-varor så att hon skulle få tillbaka pengarna för skatten. Men de kom aldrig tillbaka och vi kom längst fram och släppte fram de som stod bakom oss. Tillslut kom de, skönt! Nu skulle åka.
NÄ! När vi kom fram sa hon i incheckningen att jag måste ha en returbiljett för att få komma in i landet, även om man får vara där på turistvisum i 3 månader. Jag hade tänkt att jag ska köpa hembiljetten när jag kom fram och viste hur länge jag kunde stanna. Det var alltså inte så smart, dumt av mig! Vi fick gå till SAS och köpa en biljett hem, jag hade inget annat val. Kom fram till luckan smått stressade och frågade om biljetter från Israel till Sverige. 5000:- ville han ha för den FEMTUSENSVENSKASKRONOR!! Jag hade tänkt köpa en för 2000, tji fick jag. Då var det ju bara till att köpa den, jag hade ju inget val, jag ville ju åka.
NÄ! För jag hade inte så mycket pengar på kortet, och inte min morbror heller! Inte moster heller, men som tur var mormor. Länsade hennes kort (får man göra så mot pensionärer?) och sedan även mitt och då gick det. Så jag sprang med min nya biljett och mina väskor och checkade in. Skönt! Nu var jag iväg. (Förutom att jag först måste bort med mina väskor till specialbagage för jag hade bagage som var speciellt. Men jag gav biljetten till moster när jag gick dit vilket resulterade i ännu fler springturer i landvetter.)
Som tur var så var planet försenat så vi hade fått extra tid på oss att ta adjö av våra kära och ta oss till gaten. God mat på planet, fin solnedgång över hav av moln, 6 timmar väntan i Istanbul, frågor av säkerhetspersonal varför jag skulle hit, god mat igen på planet, frågor igen om vad jag ska göra här, blöta väskor, passkontroll och frågor (de tycker om frågor, tur att jag hade moster som kunde prata med dem) springa till tåget och så komma fram till Netanya efter 18h restid.
Så här är jag nu. Karin Isaksson, Netanya, Israel.
Jag tror att Gud i varje prövning ger oss tillräckligt med kraft för att klara oss igenom
Men inte i förtid så att vi förlitar oss på oss själva
